Outfit under dagen
Sedan åkte jag hem och gjorde iordning mig för kvällen, var nämligen ute och åt med några tjejor.
Vi hamnade på en Grekisk restaurang, hur mysigt som helst, åt en mussaka eller hur det stavas, den var väll sådär.
Gick sedan vidare, tjejorna ville ut, och jag hade inget emot att följa med. Klockan var inte så mycket, kände att det var lite jobbigt att gå runt så jag åkte och mötte Rickard på centralstationen vid tio sedan.
Outfit under kvällen
När jag och Rickard kom hem mös vi lite och sedan skulle vi nana, när jag la mig ner så kände jag att magen drog ihop sig så man kände EXAKT hur Maxemillian låg, kändes oerhört obehagligt. Tänkte inte mer på det, efter ett tag kände jag hur det hände oftare och oftare, tillslut var det bara några minuter mellan varje gång.
Jag blev ganska nojig så jag googlade lite, jag sökte på sammandragningar och läste. De sammandragningarna jag hade gjorde inte ont, men det kändes obehagligt, speciellt när de kom så tätt.
Jag ringde till 1177, de sa att jag skulle ringa till förlossnings kliniken så jag gjorde det. De sa att sammandragningar är vanligt så vänta en timma har det inte avtagit så får du ringa igen så får du komma in så vi får kolla på dig. Kl 00:20 ringde jag första gången
Jag väntar, men det blir nästan värre! Kl 01:30 ringer jag igen
Så jag ringer in och de säger att det är bra om vi kommer in så de får kolla, kl 02:00, när vi kommer in så kopplar barnmorskan upp mig till en apparat som mäter värkarna och barnets hjärtslag. Det var skönt att se hur hans hjärtslag var när jag hade sammandragningarna, han blev lite stressad men lugnade sig ganska fort.
Efter ett tag med apparaten kopplade de bort maskinen och vi fick gå in till ett annat rum. Där inne gjorde läkaren en gynundersökning på mig, hon gjorde ett UL och kollade hur han låg, sedan ett vaginalt UL för att se livmodertappen.
Hon tyckte att han låg med huvudet lite för långt ner när hon kollade utan på magen. När hon gjorde det vaginala så sa hon att min livmodertapp var lite förkortad, när man ska föda så blir den ju kortare och kortare sedan öppnar man sig, hon tyckte att den var lite för kort så hon kände med fingret och sa att hon kunder komma in med ett halvt finger.
Jag blev inlagd i ett rum, Rickard var med hela tiden tack och lov, lite läskigt var det.
Jag fick en spruta som skulle minska sammandragningarna, Brickanyl, eller nått hette den.
Jag var jätte darrig innan jag fick den, när jag hade fått sprutan skakade jag så jag höll på att skaka sönder sängen och så fick jag lite hjärtklappning, men det var bieffekter som var vanliga när fick den sprutan.
Kl 03:30 fick jag sprutan
Jag kunde ju inte tänka på annat än att jag ville hem, det var inte alls roligt! Barnmorskan sa att vi skulle vänta till 05:30 och att jag skulle försöka sova. Jag kan ju säga att försöka sova när man skakar som bara den är inte det lättaste men sammandragningarna minskade.
Jag låg och väntade till 05:30, då sa hon att det är bäst att vänta till de andra läkarna som har det andra skiftet kommer vilket skulle vara vid 09:00. Jag sov kanske en halv timma, vaknade var tionde minut, hur jobbigt som helst!
Klockan blev 08:30, vi fick äta frukost och gick sedan tillbaka till rummet, det kom en barnmorska och kopplade upp mig till en maskin som mätte hjärtljud och värkar igen.
De sa att läkaren ville kolla på livmodertappen igen och att de skulle komma vid 10:00 så det var bara att vänta.
Mellan 11:00 och 11:30 fick jag 6 sammandragningar, inte jätte skönt. Vi väntade och väntade och vid 14:00 kom läkaren och kollade på mig igen. Hon sa att min livmodertapp inte alls var förkortad utan att den bara var böjd. Allt såg bra ut och om jag fick sammandragningar som gjorde ont eller om jag skulle få någon blödning så skulle jag åka in igen.
Bilder från sjukhuset
Jag har fortfarande lite sammandragningar inte så ofta men ialla falla en gång i timmen. De gör inte ont, men det är obehagligt, och det är som värst när jag ligger på rygg. Sitter jag eller är uppe och går så känner jag inte av det lika tydligt.
OERHÖRT skönt att komma hem, duschade och somnade direkt! Nu får vi bara hoppas på att han stannar där inne, ialla fall minst 8 veckor till.
hoppas allt går bra för dig/er i fortsättningen!! :) kramar från pernilla milton
SvaraRadera