Hannah Med H: juni 2012

Idag skulle jag egentligen åka till kungälv och träffa min kära vän Emma, men det blev lite sent skulle till Bvc vid tre och jag gick upp lite sent så kanske ska dit i morgon om hon orkar. Hon har nämligen opererat sig stackarn, hon är så söt hon ser ut som en hamster =)

Så istället åkte jag och lilleman buss in till staden, första gången som han åkte buss. Han låg och kollade och lyssnade halva resan sedan stendeckade han och sov till vi skulle till bvc. I staden så träffade vi Sandra & Kevin, vi åt lite gott och pratade massa. Hur mysigt som helst! Jag vet att när Maxemilian blir större kommer han och Kevin bli bästa vänner. Och så kommer Nova och Kevin vara kära så kommer alla umgås och vara bästisar =) Haha. Nu är det Sverige - Frankrike på tv och jag sitter vid datorn och kollar lite kläder.

Ny garderob? JA TACK!!

Älsklingen på bussen

Så oerhört söt, mammas kärlek <3

Sötaste, underbaraste Kevin

Fina kevin och hans underbara mamma Sandra och så lilla

Maxemilian

Killarna tog en powernap förut, trötta killar!

Lilleman ligger och sover som vanligt, så jag får sysselsätta mig själv, Rickard kollar fotbollen och nu i halvlek ska han spela fifa, innan matchen nu på tv, var han på Ifk- Öis, han får aldrig nog av fotboll den där!

Jaja, ska titta vidare på lite kläder nu så ha de göttan heej!!!

Jag tänkte att jag skulle dela med mig om hur allt började med min förlossning.

Fredagen den 1 juni började dagen tidigt då jag skulle köra min kära mor till flygplatsen sex på morgonen, hon skulle till Stockholm på en kryssning under helgen. Det sista hon sa innan jag släppte av henne var ” Få inte för dig att föda nu när jag är borta, vad du än gör knip.”

Jaja tänkte jag det är ingen risk, har inte känt någonting så det kommer ju inte hända än på ett tag tänkte jag. Sedan körde jag vidare till Kungälv för där skulle jag, klockan halv åtta, laga min bil så den kunde gå igenom besiktningen någon gång. Det har vart körförbud på den ett tag.

När jag var klar där åkte jag och besiktigade om bilen och allt var skit bra!

Vid tre tiden så skulle jag hämta min kära lillebror och passa honom, med tanke på att mamma inte var hemma och Lelle jobbade lite senare än vanligt. När jag hade hämtat honom så åkte vi och hämtade Rickard på hans jobb och åkte och köpte pizza och flötade lite. Efter maten så bestämde jag och Elliot oss för att vi skulle gå ut och gå, han skulle köra Freerunning och jag gå brevid och kolla på alla coola trick.

Vi vandrade och pratade om allt mellan himmel och jord, han är så underbar, han har så roliga frågor och tankar krig allt.

Hemma när vi fetar till oss

När vi kom hem så åkte jag och lämnade honom på Lelles jobb för jag och Rickard skulle åka till Melinda, Nova och Mikael och mysa hade vi bestämt. När vi kom dit gick vi till Tappen och köpte lite godis och skit, jag köpte godis för 90:-, (innan jag fick reda på att jag skulle göra kejsarsnitt så sa jag till Rickard att jag köpte godis för så mycket som jag inte ens kan äta, men när Melinda och dem kom så hade hon faktiskt packat ner det. Hon tänker på allt minsann <3.)

Efter ett tag hos dem så hade jag lite molverk i magen, jag tänkte att jag kanske var nödig så jag provade att gå på toa men inget hände. Mikael sa att vi skulle ut och gå så lillknodden skulle komma någon gång, så vi gjorde oss i ordning och skulle ta med oss Nova och gå ut.

Precis innan vi skulle gå ut kändes det som om jag kissade på mig jag sa, ” Anntingen kissade jag på mig eller så gick mitt vatten precis.”

Mikaels kompis Simon att det var blod och först då kollade jag ner och såg blod droppar på golvet. Rickard fick lite smått panik och jag sa att han skulle ringa ambulans vilket han gjorde väldigt snabbt.

Jag gick in på toa och kollade och då var det koagulerat blod i min trosa. Då visste jag inte att det var det så jag frågade Melinda om det var slemproppen som kan ha gått, men hon sa att det kommer inte så mycket blod då. Det hade runnit längs med benen och ner på golvet.

Jag fick nya trosor och byxor av Melinda, men kände hur det rann till då och då. Jag var ganska lugn, kände inte att det var någon ide att stressa upp sig, jag tänkte att huvudsaken är att jag kommer till sjukhuset så de får kolla så att allt är bra.

När ambulansen kom fick jag lägga mig på båren och de spände fast mig och virade in mig i massa filtar. Jag har aldrig i hela mitt liv åkt ambulans så det var en upplevelse även om det kanske inte var en trevlig situation.

När jag låg inne i ambulansen så kände jag han röra sig så det blev en lättnad också, att veta att han ändå rör sig och lever där inne.

Väl framme kör ambulansmännen upp till special förlossningen på våning 4 och där träffar jag några barnmorskor som kopplar upp mig till en CTG maskin, som kollar hur bebisen mår i magen och kollar om jag har sammandragningar osv. Han mådde jätte bra i magen och hjärtljuden såg jätte bra ut.

Det kom en doktor och kollade på mig och tog sedan med mig så de kunde undersöka mig med ultraljud och med vaginalt ultraljud, de sa hela tiden att de ser väldigt alvarligt på blödningar, och att det kanske kan vara så att moderkakan håller på att lossna.

Okej tänkte jag, visste nog inte riktigt vad jag skulle tänka men konstigt nog var jag fortfarande lugn.

När de hade kollat lite så kommer en barnmorska in och säger att de har bestämt att göra kejsarsnitt för att vara på den säkra sidan med tanke på att det kan vara så att moderkakan håller på att lossna och medans han mår så pass bra där inne.

Jag såg Rickard hur nojig han blev, själv tänkte jag nog inte. Jag kunde ju inte säga till om så mycket sedan var det ju klart att jag ville ha min son, så det gjorde inget att det blev ett kejsarsnitt.

Rickard fick kläder och jag fick någon mössa och en tröja sedan rullade dem in mig till operationssalen. Jag fick massa dropp, efter ett tag fick jag syrgas och massa mediciner kommer inte ens ihåg hälften av de jag fick. Jag fick spinal bedövning så att jag inte skulle känna något när de höll på att operera.

Rickard innan operationen

Jag under tvätten innan operation

Jag innan operationen

Under tiden, lite påverkad

Det var nog den sjukaste känslan någonsin, jag kunde inte röra mig men jag kände hur de drog och höll på med mig, mådde sjukt illa av all medicinen jag fick och efter bara en kvart typ, var han ute. Rickard fick följa med några barnmorskor och klippa navelsträngen medans de sydde ihop mig och gjorde mig klar för att åka till uppvaket. Rickard hade honom de 4 första timmarna med tanke på att bedövningen var tvungen att släppa osv. Innan jag åkte till uppvaket lades han på mitt bröst för att jag skulle komma igång med amningen, herregud vilka sugreflexer, han var jätte duktig.

Bara några minuter!

När jag låg på uppvaket kom Rickard och Maxemilian upp en liten stund och jag fick se min underbara söta lilla son. Han var så oerhört söt!

Sedan när läkarna hade kollat allt, så allt såg bra ut, åkte vi ner till special BB och fick ligga där till måndagen då vi fick åka hem, jag kände mig redo att åka hem redan på lördagen, men det fick jag icke.

Vi kom in till sjukhuset kl 22:05 på fredagen

Vår lilla Maxemilian är född

Lördagen den 2 juni 2012 kl 00:07

Nu har det snart redan gått en vecka, det går så oerhört fort och jag kan inte vara lyckligare!

Jag älskar er mina prinsar, Rickard & Maxemilian <3